Ester har iallafall växt.
Hon är en glad liten tjej, vår Ester, som älskar att leka med sin syster.

Trots sitt hjärtfel tar hon inte många pauser under en dag. Hon blir fort andfådd i stort sett hela tiden när hon leker. Hon går sakta upp i vikt, och hon orkar inte äta så mycket åt gången, så hon äter lite men ofta. Sedan tar hon sina mediciner som Ester inte har något problem med att svälja.
I första inlägget skrev jag att jag hade svårt att ta till mig henne, var rädd att mista henne. Det tog någon månad innan den känslan gick över. Nu älskar jag henne så otroligt mycket, hon är en underbar person, med underbar personlighet som bara blir starkare och starkare.
Den 10:december ska vi in på hjärtekatetrisering. De kommer gå in med ett litet rör ,

i ljumsken, följa en ådra upp och genom hjärtat. Blodvolymen och trycket kan de bara mäta genom detta sätt, utifrån det kan de sedan planera nästa operation. Det ska bli spännande, just nu känner jag ingen oro alls. Det känns gott att komma ett steg vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar