Det närmar sig

Det hare varit en lång väntan, och lite fram och tillbaka med datum, vad de ska göra, men nu ska det inte vara länge kvar. (Så länge inte hennes påbörjade förkylning blir värre).

Igår var vi inne på Rikshospitalet för att göra förberedelser inför operationen som kommer till att ske på måndag.  Med allt från halsprov - blodpröver - EKG, och en hel del annat var Ester bara så otroligt duktig. Hon gör som de säger och hjälper till med det hon kan hjälpa till med.

När vi åkte in trodde vi att de bara skulle koppla på venen från nedre delen av kroppen till lungpulsådern, men antagligen vill de också ta bort det lilla av mellomväggen som finns kvar inne i hjärtat. De kommer då att gå in genom en klaff och skära det bort. Det blir hjärt o lungmaskin, vilket betyder att de måste stoppa hjärtat. Det har de visst gjort de två andra gångerna också, så detta skal gå bra.


När jag började skriva om Ester och mina tankar här på bloggen var det ett litet behov jag hade. Jag ville dela med mig av mina känslor, och det var en bra bearbetning för mig.
Att få beskedet att ditt barn har ett komplicerat hjärtfel kan vända upp och ner på mycket. Fast jag tycker att vi har tacklat det ganska bra, kändes det som jag förlorade en del av mig själv. Jag fastnade i en bubbla, med en massa datum som satte sig i huvudet, och en väntan. Vi har vetat att hon skal genomgå 3 operationer inom en 4 årstid, och jag har bara väntat.
Nu närmar sig denna resa snart sitt slut, och jag bärjar lära mig att inte bara existera, utan också leva.
Vi tacklar alla svårigheter olika, och detta var mitt sätt.

Mitt behov av att dela med mig av mina tankar är inte lika starkt, därför kommer jag inte att skriva så mycket mer här. Jag ska inte vara helt ego, utan självklart skal jag göra ett litet inlägg när vår Ester har vaknat upp.