torsdag 11 februari 2010

Nu är vi äntligen hemma

Nu har vi varit hemma ett dygn. Ett dygn där jag haft både en konstig och god känsla. Har längtat hem i 17 dagar nu, 17 dagar som har känts som en evighet. Dagar där vår dotters liv ibland varit mycket skört.
Då är det väl inte konstigt, att när jag väl kommer hem börjar gråta. Jag grät för att jag var så tacksam över att få komma hem med Ester, jag grät för att det är trist att Ester (och vi,mest vår kämpe) måste ha fått gått igenom det här, jag grät för att det är så många som brytt sig, jag grät för att Eline spydde precis innan hon skulle få komma hem till oss och att vi därför inte kan får krama henne än, jag grät för att jag tror att Ester är ett under...

Det har verkligen varit en resa. Vi trodde vi bara skulle in på en katetrisering, där de skulle ballongspränga lungpulsådern för att få den större, och med det få ner trycket. Riktigt så blev det inte.
Ballongsprängning gjordes, och lungpulsådern blev lite större, men inte nog stor. Trycket på lungpulsådern fanns fortfarande kvar. En operation var tvungen att göras, men de visste inte när och hur de skulle genomföra den. På det dagliga hjärtemötet satt det 20 st kirurger och hjärtläkare för att diskutera typ av operation ,svaret vi fick den eftermiddagen var att Ester var i en svår situation så typ av ingrepp visste de inte ännu. De ville göra en MR röntgen (ytterligare en narkos)för att se blodvolymen till lungorna, (gick det för mycket blod till lungorna kunde de acceptera ett för högt tryck på lungpulsådern), tyvärr kunde de inte se något på de bilder de fick. Dagen efter den röntgen fick Ester eppilepsi anfall, 7 st på en dag! Den fredagen var så otäck att uppleva, trodde vi skulle förlora vår ängel. Då bestämde de att operation skulle bli på måndag.
De skulle öppna Ester, och förnst de öppnat henne kunde de bestämma vad de skulle göra. Hoppades på en halvfontan, men det kunde också bli att de fick sätta in en shunt ( en extra förbindelse till lungpulsådern), och gå in igen om någon månad för att då se om de kunde göra en halvfontan.


Ca 7 timmar skulle operationen ta, de ringde efter 4. Såg Peters lättelse i ansiktet när han sa att och operationen hade gått jättebra, och det blev en halvfontan. När de tagit bort vävet som sitter runt lungpulsådern hade ådran follat ut sig och blitt så stor den ska vara, och därmed hade trycket sjunkigt.
Ester är ju en kämpe, och de fick söva henne två gånger precis efter operation, för Ester ville vakna med en gång. På natten var det fullt av liv i henne, och det är det fortfarande. Normalt får man räkna med att vara på sjukhuset mellan tre veckor och två månader efter en sådan operation. Vi är hemma efter 1 1/2 vecka. Allt har gått över förväntan som läkarna säger, de är så nöjda med henne. De var lite oroliga innan, så det är inte konstigt att de gör tummen upp när de nämner Ester.
Hennes glädje har smittat av sig på avdelningen och hon har charmat alla, vår Ester.

Jag startade bloggen om Ester för att jag ville dela med mig om Esters resa på sjukhuset. Visste ju inte att den kom att bli så tung, men det har verkligen varit gott att få skriva ner mina tankar. Nu ska jag njuta av att vara hemma, så det kommer inte bli så mycket mer skrivande, antagligen inte förrän nästa operation, som blir när hon väger ca 15 kg.

Det är så många som varit helt otroliga under denna tid, våra föräldrar som Eline varit så trygg hos, barnehagen och alla läkare och sköterskor, och ni!
Både jag och Peter tycker det har varit till hjälp att se att så många följt vår älskling, och kommenterat. Tänk att man har så många runt en. Ni har gjort våra dagar lättare, det är sant, det har betytt så mycket!
Det är också många som bett för Ester, visst är det ett bönesvar att operationen har gått så bra, att Ester har kommit sig så fort efter , (med tanke på att hon fick gå igenom en hel del veckan innan operation). För mig och Peter är detta ett mirakel.

Nu ser vi fram emot att börja vardagen här igen på römskog, förhoppningsvis kommer vi se varje dag som en gåva.

16 kommentarer:

  1. Tack för att vi i preferin kan följa Ester och er resa. Det jag vill göra är att önska Er tillräckligt.....I en av böckerna "Trots allt" så finns det en berättelse om att tillönskas tillräckligt och inte bara lycka.Tillräckligt med kärlek, mod, hopp och tro för att överleva och bli starkare.Vill önska Ester och hela familjen tillräckligt i livet!
    Katarina

    SvaraRadera
  2. Detta är vad min ryggtatuering handlar om, den där känslan som inga ord täcker. Orden som inte räcker till för att beskriva allt det där som ryms där inne; kärleken, tacksamheten, lättnaden, förundran över hur livet ser ut.

    Jag har inte ord att beskriva hur det känns att läsa det här, men jag gråter glädjetårar och jag vet att ni får en fin fortsättning hemma nu! Finns inga tvivel på att Ester är ett Guds under. KRAMAR!

    SvaraRadera
  3. Nu menade jag MIN känsla och MINA ord som inte räcker till...Att DU hittar ord som gör att man känner din känsla är däremot förundrande och vackert.

    SvaraRadera
  4. Kjære dere,

    Jeg burde vel snart lære meg at denne bloggen ikke bør leses på jobb, men nok en gang sitter jeg her og prøver å holde tårene tilbake.. :)Men i dag er det jo en glede å lese – utrolig at Ester allerede er tilbake og i fin form (ser hvertfall ganske så fornøyd ut på bildet!)! Og Maria – jeg blir bare mer og mer imponert av deg. Takk for at du har gjort det mulig for oss å følge dere gjennom både nedturer og oppturer de siste ukene!

    Klem Karine

    SvaraRadera
  5. Skönt att höra att Ester mår bra och är så pigg! Underbart att få ett så härligt bönesvar. Hoppas nu att ni får va tillsammans hela familjen och att ni får må bra allihop. Fortsätter att be för er.
    Kram Stina H

    SvaraRadera
  6. Underbart att höra att ni mår bra. Jag har ju inte ännu haft nöjet att träffa Ester men nu har ju möjlighet att göra det i framtiden. Det gör mig väldigt glad! Kram Maria och Daniel i Uppsala

    SvaraRadera
  7. Tack kära Maria och Peter för att vi har fått följa er på er jobbiga resa. Jag är helt överväldigad över ditt sätt att beskriva resan, Maria ! Ärligt ! Nu gråter jag glädjetårar med er än en gång och hoppas att Eline har piggnat till så ni får krama om henne också ordentligt ! Skulle vilja använda er "reseskildring" som andakt om jag får ?
    Ester är ett mästerverk och ett mirakel !
    Gud välsigne er !
    Kram Helene

    SvaraRadera
  8. TACK lilla Ester-hjärtat och hela familjen att vi fått följa er i bön, och verkligen sett att Gud är mäktig att göra ett mirakel! Ljuset kommer att fortsätta lysa för er tillsammans med böner om en god framtid. Ni har varit fantastiska och lärt oss så mycket om tacksamhet, glädje, tårar och förtröstan.
    Hjärte-hälsningar Anki

    SvaraRadera
  9. Härligt härligt!! Vi unnar er nu sköna dagar hemma och hoppas att ni kan få vila ut efter den här påkänningen! Ni måste vara dödströtta nu tycker man.. Men vi ber om att ni ska få extra styrka. Tror Ni behöver det lika mycket nu.
    Kram Linda m fam

    SvaraRadera
  10. Det er litt av en livsreise dere har vært på de siste ukene. Godt å se at det lyser hos dere når man kjører forbi, godt å vite at dere er hjemme alle fire.
    Et lite vers om foreldrekjærlighet, det er skrevet av "Mummy", men jeg tror pappa føler det samme! Nyt å være på skauen igjen!
    Hilsen Jeanette

    Before you were conceived
    I wanted you
    Before you were born
    I loved you
    Before you were an hour
    I would die for you
    This is the miracle
    of life.
    Mummy

    SvaraRadera
  11. Tack Maria för att vi fått vara delaktiga i er resa och hur fint du skrivit mitt i all oro. Vilken familj ni är,nu blir det snart vardag och den skall man vara tacksam att få vara tillsammans i.

    Viveca ( Petra`s mamma)

    SvaraRadera
  12. Kjære Maria og Peter

    Det var så godt å se dere hjemme igjen igår og få gi dere en klem:)Takk igjen for at dere har latt oss få følge med Ester i denne bloggen. Ester er et mirakelbarn,hun stråler av livsglede og energi. Nå ønsker vi bare at Eline er frisk igjen slik at hun kan komme hjem til dere, og at dere kan få være sammen alle fire:)

    Hilsen Ottosson's

    SvaraRadera
  13. Tack för att vi får vara med och ta del av Esters och er resa. Vi kommer att fortsätta att be för er. Kram Viktoria m. fam.

    SvaraRadera
  14. Det må være utrolig godt å få komme hjem til sitt eget og ut fra sykehuset. Dere har holdt ut i mange dager, og jeg beundrer deres styrke gjennom alt dette. Det er fantastisk å se at Ester har kommet seg så raskt. Gud hører virkelig bønn! Jeg gleder meg veldig til å treffe dere snart! Guds velsignelse videre!

    SvaraRadera
  15. Kjære dere,

    Så godt å høre at Esther er hjemme nå at operasjon gikk så bra. (jeg jobber med Inger Lise og Kerstin:)) og hørte om Esthers situasjon).
    God bedring videre for Esther og kos dere så masse!!

    Hilsen og klem fra Manon, Henk, Sanne og Lars Vijlbrief (nederlandsk familie på Rømskog)

    SvaraRadera
  16. morfar o. mormor2 mars 2010 08:32

    GRATTIS PÅ ETTÅRSDAGEN ESTER

    SvaraRadera